KAP . XXIII . Häradshöfding Hellner var en populär man men det var något , som han aldrig själf reflekterade öfver . Där gick han temligen ointresserad och tankspridd och plirade bakom glasögonen , kunde till och med glömma att hälsa på folk som han kände och var väl den man minst kunde beskylla för att jaga efter popularitet . Likväl fans det ingen rik eller fattig , gammal eller ung , som ej hade något godt att säga om honom . Man hade under årens lopp mer och mer insett att han ägde en upphöjd karaktär , att han i förening med ett godt hufvud var rättvis och godhjärtad . Bland menige man var han mycket afhållen . Rätt ofta hände det att häradshöfding Hellner kom hem till sin fru och sade : " I dag har jag bjudit några bondgubbar till middag , min gumma . " Och antingen gumman var för eller mot saken , så infunno sig gubbarna på middag , och då de gingo därifrån , talade de sinsemellan om hvilken hjärtans snäll och treflig karl Hellner var , hur kamratlikt han umgicks med dem och så utan skymt af nedlåtenhet i sitt sätt . - Det oaktadt fans det ej många ämbetsmän , för hvilka bönderna hyste så stor aktning som för häradshöfding Hellner . Så inkonsekvent bedöma bönder de höga herremännen ! - I dag hade Hellners haft middag för åtskilliga af ortens mera framstående bönder , och bland dessa befann sig äfven landstingsman Staffan Nilsson i Vågom . Nu hade de likväl alla gått sin väg , alla utom för detta riksdagsmannen och talmannen Bertil Eriksson i Högby , hvilken som gammal vän till huset var kvarbjuden också till supé . Bertil Eriksson hade för länge sedan afgått , och nu var han gammal och grå . Men hans ögon voro fortfarande klara liksom hans uttalanden voro genomtänkta . Det hade i dagarna firats guldbröllop på Högby och af denna anledning stodo alla Bertils meriter ånyo att läsa i tidningarna och skildringar öfver den storartade festen på Högby gick genom hela svenska prässen . Förgäfves hade det gamla paret undanbedt sig all denna ära , som i synnerhet Margareta fann smått generande . Men Bertil log då han i spalterna såg uttryck sådana som : den ståtliga guldbrudens drottninglika utseende Icke för att det ej kunde äga sin riktighet , men han tänkte på sin kära Margaretas min då han visade henne dylikt nonsens . Hildur , häradshöfdingens yngsta dotter och den enda af hans många barn , som ännu vistades i hemmet , hade satt sig för att man nu skulle hafva en timmes trefligt skymningsprat i den komfortabla salongen . Själf hade hon redan placerat sig i soffhörnet och vid sin sida hade hon sin fästman , notarien Fridolin , hvars ena arm naturligtvis i en stund som denna ömt omslöt hennes midja medan hans lediga arm tidt och ofta sträckte sig efter punschglaset . Men Hildur tyckte det var svårt " få till någon stämning " i afton . Gubbarna pratade politik eller hvad det var och mamma , rastlös som vanligt , kunde ej förmås att slå sig till ro . Hon var sysselsatt med att för tjugonde gången ordna Hildurs lysningspresenter , hvilka upptogo nära en tredjedel af salongen , där de lågo och stodo och hängde och suto i brokigt kaos . " Om det inte väckte anstöt " , sade fru Hellner , som var ekonomiskt anlagd , " så skulle jag råda dig Hildur , att sätta en hel hop af de här sakerna på auktion . " " Tror du det kunde väcka anstöt om jag gjorde det , mamma ? " Hildur var skämtsam och brukade drifva smått till och med med sin kära mamma . " Att folk jämt ska vara så opraktiska " , fortsatte fru Hellner - hon brydde sig ej om att svara på dotterns spefulla fråga - " och inte kunna ge något som är nyttigt . Se här nu , sex pannkaksspadar ! Är det inte ett spektakel kanske ? Om ni lefver till ni är åttio år och äter pannkaka hvar dag , så hinner ni inte slita ut dem . Och fruktknifvar , tre uppsättningar ! Det är väl så godt om frukt också i Jämtland ! Och här två sockertänger ! Liksom om hvarken du eller Oskar hade fingrarna i behåll Bertil Erikssons present är den rejälaste af allihopa . " " Hvem som hälst har inte råd att ge en sådan servis , som den jag fått af honom , mor lilla . Men vet du , det är skadligt att vara förargad strax på middagen så här . Kom nu hit och sätt dig hos oss , mamma , så kommer de andra också ! " " Jo , det vore vackert ! Och låta pigorna slå sönder vårt fina porslin ! Nej , min flicka , det tål alt att jag är med själf när det ska stökas undan efter en middag . " Och gamla mamma skred ut ur salongen med minen af en general på bataljdagen . " Tyst Oskar , jag vill höra , hvad dom pratar om . Är det politik , tror du ? " " Det vet jag inte och inte bryr jag mig om det häller . Vi måtte väl ha roligare saker att tänka på än politik ! Skål , min fästmö lilla ! " " Att dom inte kan sätta sig här hos oss ! Tyst , hvad är det pappa säger nu " " Du skulle inte ha afgått " - hörde hon pappa säga " Jo , när man blir gammal och känner krafterna aftaga , är det tid på att lemna rum för de yngre . Och jag började faktiskt tröttna , vid det där laget . " " Det föreföll inte så , då du efter flera års bortovaro återkallades och måste infinna dig på din gamla plats . Sällan har du väl uppträdt mer energiskt än då . " " Jag var väl uthvilad för tillfället den gången , och dessutom " " Vet du hvad " , sade Oskar till sin fästmö , ingen färg kläder dig så bra som den mörkröda . Du måste lofva mig att skaffa dig en morgonklädning i den här färgen strax vi bli gifta . " De pratade halfhögt i sitt soffhörn till dess Hildur åter spetsade öronen . " Hör du Oskar , nu talar dom om någonting som inte gick igenom på sista riksdagen och som talman tycks vara missnöjd öfver . Titta på honom ! Ser han inte stilig ut då han sitter och grubblar så där ? " " Stilig tycker jag då inte precis är rätta uttrycket , men " Just nu utbrast den gamla talmannen med en för honom ovanlig häftighet : " Ja , det säger jag , att aldrig skötte jag min sak i riksdagen så dåligt ! " Häradshöfdingen betraktade honom intresserad och med ett nästan omärkligt leende . Det roade honom att höra den försiktige Bertil Eriksson gifva sin inneboende själfkänsla luft . Och det var första gången häradshöfding Hellner hört honom göra detta så pass naivt som nu . " Och ändå har du sutit i riksdagen i tjugoåtta år " , sade han i artig ton , hvarpå han bad att få klinga med sin gamle vän , talmannen . " Ja så roligt " , sade Hildur inställsämt , " nu sätter ni er här ? Jag ska be att få dricka med herr talmannen ! " - Och hon gaf honom en beundrande och mycket vacker blick , då hon nu reste sig och skålade med honom . " Var så god och tag plats ! Hvad var det jag tänkte fråga om jo , är inte Staffan Nilsson ett riktigt utmärkt riksdagsmannaämne ? " Och Hildurs pikanta ansikte antog en mycket förnumstig min , då hon framstälde denna fråga . " Det skulle inte förvåna mig om han snart nog komme på förslag " , svarade häradshöfdingen med en frågande blick på Bertil Eriksson . " Hvad tror du om den saken , bror ? " " Att han kommer på förslag är ganska troligt och det är inte tu tal om att inte Staffan Nilsson är en af våra bästa förmågor . Men ändå skulle jag vilja påstå att han inte är riktigt lämplig till riksdagsman . " " Hans åsikter äro kanske för modärna ? " " Hans åsikter äro goda , bättre än de flestas och han har stor lätthet att framställa dem . Men " - fortsatte han något dröjande - " han är så att säga för mångsidig , har för många intressen " " Om vi sökte med ljus och lykta , så finner vi inte i dessa tider någon , som är så klipt och skuren till att vara folkrepresentant som du , min bror . För många intressen , sa du ? " " Bland annat är han ästetiker " , fortsatte talmannen , som om han ej hört artigheten , " och den , som det är , kan sällan med tillräckligt allvar sätta sig in i de politiska frågorna . Då jag nyligen hade sällskap med honom på en konsert här i stan lade jag , såsom ofta förr , märke till det . Han var lika hänförd , som då han första gången var på operan ! " Den gamle talmannen såg själf ganska upplifvad och förtjust ut då han beskref Staffans hänförelse . " Såå , han är en sådan musikvän ? " " Ja , i högsta grad ! Då vi efter konserten blefvo bjudna till Trygell på kväll , gick Staffan Nilsson och smågnolade på ett af fiolnumren och såg ut som om han drömde - och jag tror inte han följde med vår lifliga diskussion ett grand Vi talade om nationalekonomi , men han lefde i musiken . En treflig karl är han emellertid . Jag har tyckt om honom sedan första gången jag såg honom . " " Det har jag också " , sade Hildur . " Först trodde jag han var melankolisk - han ser nästan ut för det - men sedan märkte jag att han var mycket humoristisk och kvick . Oskar och Staffan Nilsson och jag satt vid samma bord i middags , som du såg pappa , och vi pratade hela tiden och hade riktigt roligt . " " Ja , jag såg det . " Nu vaknade äfven notarien . " Ja , jag får värkligen säga att jag blef högst öfverraskad öfver att en bonde kunde föra en sådan konversation . Sannerligen blef jag inte så förvånad , att jag satt bara och gapade ! " Här började Hildur , som det tycktes , helt omotiveradt att skratta . Ja , hon skrattade till den grad , att hon blef alldeles röd och måste taga upp näsduken för att torka tårarna ur ögonen . " Hvad är det åt dig , Hildur ? " frågade fästmannen . " Hvad i all världen skrattar du åt ? " " Kära du " , svarade hon ännu skrattande , " det är så löjligt höra , att du i en hast fått en sådan själfkritik . Du såg värkligen så fåraktig ut , att du ledigt skulle kunna ha stått modell till den personificerade dumheten . Det är visst och sant . " Han var van vid henne . Annars hade han nu blifvit ond . Hon menade dock inte så illa som det hördes . " Tacka för att jag blef förvånad " , menade notarien , " när vi kom in på skönliteratur och alt möjligt , så att man inte kunde följa med . " " Det är narraktigt af dig , Hildur " , sade häradshöfdingen , " att förlöjliga Oskar , därför att han inte har lika väl reda på dina favoriter bland bönderna här , som du själf . " Förebråelsen tycktes endast öka hennes munterhet och hon fortfor likt ett bortskämdt barn , som hon också var , att skämta med sin fästman öfver dennes " komiska uppsyn " vid middagsbordet . " Å , jag har nog studerat bönder både här och i andra provinser " , sade Oskar godmodigt , " men du får ursäkta att jag hittils aldrig påträffat någon , som varit hemma i Shakspeare och Tolstoy , som den här Nilsson tycktes vara . " " Du studerat bönder , du ! Å pappa , du skulle se honom , när han försöker sig på den saken ! Då gamle korpral Svärd rodde oss öfver Vågomsviken till exempel ! Jag hade fått honom till att berätta historier , du vet han gör det så mästerligt , och då var han riktigt på trafven , barsk och allvarsam och förfärligt lustig . Så lade gubben upp årorna några minuter och slutade prata medan han tände på järnpipan . Och Oskar nickar mycket skalkaktigt åt mig och säger : ' nå min gubbe , berätta något mera lustigt ! Inte må ni tro ni får sluta än . ' Med en min , ser du pappa , som gjorde att gubben Svärd trodde det var meningen drifva med honom . Det såg jag tydligt att gubben tänkte . Men så slapp vi också höra något mer . ' Nää ' , sa gubben mycket säfligt , ' je häl int mä ljuug ti dom länger nu . " Både häradshöfding Hellner och Bertil Eriksson skrattade godt åt historien , men notarien - som nu hade begge armarna lediga - snodde stillatigande sina mustascher och drack punsch . Efter supén ledde Hildur åter samtalet in på Staffan Nilsson . " Jag har varit till Vågom flera gånger " , sade hon , " och där är utmärkt trefligt . Hans hustru Svenborg är också en riktigt fin män ­ niska . Hon var hos pastor Edlings i många år som flicka , har jag hört . Sådana vackra ögon hon har ! " Notarien erinrade sig att han hört löjtnant Edling tala om Svenborgs charmanta ögon . " Hur var det " , frågade Bertil Eriksson , " fick inte Staffan Nilsson pängar med sin hustru ? " " Åjo , något ; hon och brodern ärfde en farbror , som dog i Amerika " , svarade häradshöfdingen . " Jojo . Hade hon inte haft pängar , så hade hon väl inte fått Staffan Nilsson . " " Såå - hvarför tror du det ? " " Staffan Nilsson är , eller har åtminstone varit , temligen ärelysten . " " Och du menar , att utan pängar kommer man inte till ära ? " " Näppeligen . " Ännu en gång log häradshöfding Hellner sitt omärkliga leende . " Vet du Oskar , jag önskar du vore ästetiskt begåfvad liksom Staffan Nilsson " , sade Hildur . Hon gungade trots fästmannens protester den gungstol i hvilken han slagit sig ner . " Jag vet du är en skicklig jurist och sköter dig bra och alt det där , men ändå kan jag inte hjälpa att jag önskar det . " " Du ville nog hällre att jag hade Staffan Nilssons vackra hår i stället för mitt eget " , svarade notarien , i det han blåste ut ett rök ­ moln . " Var så god , behagar inte herr talman Eriksson en cigarr ? " " Du kan förstås inte tänka dig " , fortsatte Hildur , " att en bonde kan ha intellektuela företräden framför dig . Inte sant ? " " Nej , det kan jag inte tänka mig " , svarade notarien godmodigt skrattande . Han hade tagit en glänsande juridisk examen och behöfde inte vara så buskablyg . " O , Oskar ! " utbrast Hildur och gungade honom i en sorts förtviflan . " Jag skulle bli retad på dig för din osmidighet och egenkärlek , om du inte vore så förskräckligt löjlig . Ditt hår , sa du ? Inte är det mycket bevändt med det , det har du då rätt i . Ditt hufvud liknar en biljardboll , som man för ro skull prydt med en liten frans . " Men då Oskar nu ändtligen såg ut att bli stött , smekte hon honom och sade att hon i alla fall fann honom passabel just sådan han var . Det gjorde ingenting att han hade en biljardboll i stället för hufvud - och så skrattade hon igen . " Bry dig inte om att jag skrattar åt dig , Oskar . Du vet förr att jag inte skulle tycka hälften så mycket om dig , om du inte beständigt narrade mig att skratta . " Denna tvetydiga komplimang satte notarien åter i godt lynne . Han strök hennes mörka lockar och kysste henne och bad henne spela en af Chopins valser . Hon tog sig så bra ut där borta vid pianot i sin hvita klädning och de mörkröda sidenrosetterna . Och Hildur spelade och Oskar gungade nu sig själf i takt efter musiken och kände sig helt lugn och belåten . Då Hildur slutat spela , reste sig Bertil Eriksson för att säga godnatt . Han ledsagades ut i tamburen af familjens samtliga medlemmar och fru Hellner bad eftertryckligt och många gånger den gamle talmannen att han nästa gång han kom in till staden skulle hafva med sig sin gumma . Han tackade förbindligt men tilllade , att gumman inte var mycket hågad fara bort . Sällan sågs häradshöfding Hellner fixera någons ansikte så , som han nu fixerade Bertil Erikssons . " Han är i sanning en intressant personlighet " , sade han , då de alla återkommo till salongen . " Vet du Oskar " , sade Hildur , " talmansmor har varit med honom till Stockholm och blifvit presenterad för kungen , och både han och riksens herrar voro alldeles betagna i gumman . Klädd i stycke och mössa , förstår du . Ja , hon ser riktigt nobel ut . " " Jag kom att tänka på " , återtog häradshöfding Hellner , " då Oskar uttalade sin förvåning öfver Staffan Nilssons spirituela konversation , hur jag själf , för många tiotal af år sedan , då jag först lärde känna Bertil Eriksson förvånade mig öfver att en bonde varit i stånd att tillägna sig en så gedigen fond af vetande . " " Nåja " , menade Hildur , " men inte kan du väl jämföra honom med bönder i allmänhet ? Gammal banktjänsteman är han ju också . " " Bertil Eriksson är dock obestridligen en bonde utan akademiska studier , däri ligger just det egendomliga . På den tid jag talar om , väckte en sådan person vida större uppmärksamhet än nu . Och detta är förklarligt nog , då man betänker , att Bertil Eriksson var den enda i sitt slag . Ser du , Hildur , den bokligt bildade bonden är egentligen en ganska ny typ ! Här i Jämtland var Bertil Eriksson den förste som representerade denna typ . Nu för tiden påträffar man denna typ litet här och hvar , kanske oftast i de socknar , som ligga kring Storsjön , men äfven i mer aflägsna orter . Det fins inte så få . " " Hör du , Oskar ! " nickade Hildur triumferande . " Men det är inte underligt , min flicka " , sade häradshöfdingen , " att den , som är van att under benämningen bonde tänka sig en människa , som visserligen kan äga hjärtats bildning men omöjligen hufvudets och sättets , blir öfverraskad , då han upptäcker sådana personligheter bland allmogen , som Staffan Nilsson . " " Nu får du vatten på din kvarn , Oskar ! Ja , jag medger , att det kanske var alldeles naturligt att du såg dum ut vid middagen i dag . Men tro inte att jag kan låta bli att skratta åt dig nästa gång , för det ! För det kan jag inte , du kära , dumma , enfaldiga björn " , sade Hildur och reste sig på tå för att gifva honom en kyss .